Extra boost!

Vågen visade 71.3 kg idag, -1 kg sedan igår och det gav mig verkligen en rejäl boost. Behövligt då jag inte är lika motiverad nu tyvärr men ska verkligen försöka sköta mig, så länge jag ligger runt 69-71 kg så är det ju bra. 

Jag har ju åtminstone en bra "morot" att inte gå upp eller ja, skita i allt. Skulle jag bara släppa på spärrarna och gå upp en del igen så blir det ju tack och hej till min bukplastik som jag verkligen längtar efter. Bara ca 3 mån tills jag ska dit igen och bli uppskriven på operationslistan, kan knappt bärga mig.

Påtal om operationer så kollade jag upp hur mycket allt jag vill ha gjort (i framtiden) skulle gå på, blev en riktigt saftig summa men jag ska spara ihop till det sen om några år när jag har stabil inkomst. Kommer spara lite nu också men inga stora summor precis men ja, någonstans måste man ju börja :)

Nytt mål!

Istället för ett nytt viktmål rakt av så har jag bestämt mig för ett annat mål att sträva efter, komma byxorna ni ser på bilden (strl 38). Köpte dom försmå med mening så jag har något att kämpa till! Tror inte jag behöver gå ner så väldans mycket mer, kanske 5 kg eller nåt.

Ja, jag har en bit kvar innan dom sitter på men all hud på magen är ju i vägen också vilket ju inte gör saken bättre... Men i höst försvinner det ju äntligen, det är ju inte snyggt som ni kan se :/ Ingen kropp för en som väger 70 kg precis.

Eftersom jag vet att jag kommer få bort maghuden så känns det lite bättre men det är otroligt deprimerande att se sig själv i spegeln... Som tur är döljer ju kläder ganska bra.

 (Ni får ursäkta röran i bakgrunden, det är flyttkaos här hemma;))

Satt och kollade på gamla foton av mig och kan knappt fatta att tjejen på bilderna är jag... Är så otroligt glad över att jag faktiskt tog tag i det, vågar knappt föreställa mig var min vikt slutat annars. Har tur som haft en familj och make som alltid stöttat mig och många härliga vänner. Utan dom hade det aldrig gått!❤❤

Imorgon smäller det!

Snart vankas det hemmagjord pizza, vanlig, alltså inte Lchf vänlig. Tänkte börjat idag men hade inget hemma vid frukosten som man "får" äta så det blev shopping sen istället, nu är jag redo att köra igång imorgon!
Ser framemot det och ser det inte som en jobbig grej som jag tvingar mig själv till för att gå ner i vikt som annars utan ser det som ett sätt att försöka få kontroll på mitt jävliga sockerberoende... Att/om jag går ner i vikt ser jag mer som en bonus.

Haft några jobbiga dagar på senaste när jag sett mig själv i spegeln, tjockisdagar som inte velat ge med sig men idag när jag kollade på mig själv i min nya tröja så insåg jag att nä, så förbannat fet som jag får för mig är jag inte.
Undrar dock när hjärnan ska fatta att jag gått ner för oftast när jag kollar på mig själv så ser jag den där jättetjocka tjejen som jag ju faktiskt inte är längre. Antar att jag får jobba vidare på det där med självbilden men hoppas det blir bättre när jag väl gjort min bukplastik och magen ser mer normal ut.

Dags för strikt igen och en dagens

Det har gått bättre ett par dagar nu även om jag inte skött mig optimalt på långa vägar, inget dåligt samvete dock utan imorgon kör jag strikt igen det vill säga mindre kolhydrater för att få kontroll på sötsuget och träning.
Mår så mycket bättre när jag kör på bra, allt sött får mig egentligen bara att må dåligt och särskilt gott är det ärligt talat inte heller. Tänker inte förbjuda något, blir jag sugen så blir jag men istället för att hoppa på godiståget direkt så ska jag försöka tänka på om det verkligen är värt det och är jag sugen eller hungrig?
Känner mig peppad och tänkte dessutom lägga undan 10 kr/hg jag går ner hädanefter och sen efter 4 veckor får jag ta dom pengarna och köpa mig något eller spara undan dom om jag hellre känner för det. En liten "morot" för motivationen!:)

Bjuder på en dagens, topparna är nya (alltså den gråa och röda nättoppen är separata plagg) och i strl 36. Sitter bra men sen när jag väl gjort bukplastik så kommer den storleken sitta peeerfekt! Magen och allt annat häng också visserligen stör mig men jag försöker tänka att det är en påminnelse från hur långt jag lät det gå och det går ju operera bort, vilket jag ska i framtiden. Magen försvinner ju till hösten om jag har tur, fan va jag längtar!
Innan dess är det inte mycket mer att göra än att försöka träna det bättre och lära mig leva med det på ett bra sätt. Är på god väg iallafall:)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Som på rosa små moln!

Är sådär fånigt lycklig över att jag kommer få bukplastiken!:) Ni kanske tycker det är konstigt att vara glad över att någon ska skära i min mage men jag har levt med hänget sedan jag var 19 år gammal (dock beståd det bara av fet då) så att föreställa mig att inte ha något går inte. Jag vet ju iallafall att jag kommer närmare den kropp jag vill ha än om det är kvar.
Må vara 6 mån kvar tills det är dags att gå dit igen och då skrivas in på operationslistan men det känns konstigt nog inte långt borta alls... Ser framemot det även om det kommer göra ont första veckorna, det lär ju vara värt det. Jag får en normal mage!:)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Ett stort jävla JA!!!

Idag var det då dags för bedömningen angående bukplastik, först skulle jag, dålig på att hitta som jag är, leta upp byggnaden där plastikkirurgi låg och för en gångs skull hittade jag ändå ganska snabbt. Väl där fick man anmäla sig och när jag gjort det blev jag skickad till att bli fotograferad, för min journal. Det kändes ju måttligt pinsamt att stå där helt näck med byxorna nedanför knäna, hehe. När det väl var gjort fick jag vänta en liten stund igen innan en sköterska ropade upp mig. Jag fick svara på lite olika frågor, fick mäta mitt häng (6 cm) och väga mig (71.8 kg). Hon frågade om jag rökte, hur lång tid det gick att gå ner, om jag gjort GBP, hur jag mådde och lite sånt. Sen gick hon iväg en sväng och in kom en doktor, en norska (trodde det skulle vara en danska så tack och lov för det då jag inte fattar ett ord danska;)).

Doktorn frågade ungefär samma som sköterskan men när vi kom in på att jag födde barn för drygt 2 mån sedan blev hon lite ställd, hon hade aldrig mött på någon som kommit på bedömning så snabbt efter födsel så hon ville prata med sin sköterska om hur vi skulle göra då dom gärna vill att man väntar ett år efter födda barn och andra operationer.
Fick vänta en stund sen kom den trevliga sköterskan tillbaka och berättade att hon talat med doktorn och dom hade kommit fram till att jag blir kallad igen om ett halvår så får jag bli uppskriven på operationslistan då. Hon kunde inte sätta upp mig på listan och skriva "op. om ett halvår" då det inte funkade så, sätts man upp på listan så kan man bli kallad allt från dagen efter till senast 3 mån. Så det blev alltså ett defenitivt JA!:) Är så jäkla glad nu och det känns sååå bra! Läkaren sa till och med att det inte var ett snack om saken att jag skulle få en och jag som oroade mig så.

Nu är det bara att vänta ett halvår sen kommer en ny kallelse och sen blir det operation. Då hinner jag ta mina sista kilon också och nu är jag ju ännu mer motiverad till att ta det sista eftersom jag har något att jobba mot/för.

Imorgon är det dags för bedömningen

Efter kl 13 imorgon är det då dags för bedömningen angående bukplastik genom landstinget på Sahlgrenska, börjar bli lite nervös nu och är inte alls lika säker på att de säger ja. Hoppas på en vikt kring 71.5-72 kg, då har jag ett bmi på 26 någonting och ju närmare 25 jag är desto bättre.
Väger mig ju därför imorgon och jag kommer uppdatera hur det gick, vad dom frågade osv när jag kommit hem.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Närmar sig...

Nu närmar sig onsdag och bedömning med stormsteg, är nervös men konstigt nog mer nervös inför starten på sm-slutspelet i hockey på kvällen, haha!;) Försöker iallafall tänka positivt och går igenom svar på eventuella frågor dom kommer ställa.

Sista träningen för denna veckan avklarad också, 60 min step-up och med det totalt 4 timmar denna veckan. Ja, sista för denna veckan visserligen men imorgon är det ju dags igen och nu när man är lite mör i benen så känns fredag och vilodag långt borta.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Efter en och en halv månad...

Det har gått drygt 1 1/2 månad sedan minstingen föddes och jag har gått ner drygt 7 kg sedan dess. Minns att jag tog en bild dagen efter förlossningen och letade upp det, lade upp kortet jämte det jag tog igår med nya träningskläderna och visst fan ser jag skillnad! Inte ofta jag själv ser såna "små" skillnader men nu tycker jag ändå det syns ganska mycket, riktigt kul!

Börjar drömma mer och mer om en mage utan massa skinn på, en "platt" mage... Är som sagt ganska positiv inför mötet på onsdag (och nervös!) men tänk om dom säger nej, fan va besviken jag kommer bli. Försöker ställa in mig på ett nej hellre då jag vill övertyga mig själv om att jag inte blir lika ledsen om det inte går min väg men jag kan inte hjälpa att tro och hoppas på ett ja. Nåja, det är ju bara att vänta och se, om några dagar har jag ju svaret. Uppfyller ju dom krav som satts åtminstone så helt omöjligt att de skulle säga ja är det ju så klart inte.
Nä, får försöka att inte tänka på det tills det är dags, haha kommer nog gå utmärkt *not*!;)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Efter -71 kg...

...så ser inte kroppen särskilt skoj ut. Skinn hänger och dallrar lite här och var och när man är låg är det verkligen plåga att behöva se sig själv i spegeln... Har dock lärt mig acceptera min kropp mer nu men magen är fortfarande det jag mår sämst över och jag hoppas på positiva besked den 13:e när jag ska på bedömningen ang bukplastiken.

 

 

Som ni ser på bilden så ser inte min 167 cm långa kropp ut som en vanlig tjejs som väger 74 kg, den har fått mycket stryk och jag har ju självklart bara mig själv att skylla även om det känns orättvist att behöva gå runt med en sån kropp när vikten säger annat. Magen kan jag ju förhoppningsvis få hjälp med men armarna och benen ska jag antagligen spara ihop till själv sen när jag väl har större inkomst och så.

 

Fortsätter min träning som planerat för även om det är smått omöjligt att slimma kroppen pga all hud så tänker jag då fan försöka iallafall, hehe! 30 min step-up och en ca 30 min långsam promenad med dottern idag, har dessutom ökat upp intensiteten när det gäller step-upen, kör två "nya" steg som gjorde det minst sagt jobbigare. Svetten bara rann men det kändes kul med förändring också och nu efteråt känns det ju bara hur skönt som helst!

Veckans vikt

Eftersom vi kom hem sent från sjukhuset igår blev det vägning idag istället (japp, nu är vi äntligen hemma men skriver mer om det i ett eget inlägg sen). Gissade på att jag vägde runt 74-75 kg men icke, den snälla vågen sa 73.1 kg, riktigt nice!:) Börjar ju fan närma mig en 6:a i början, känns sjukt konstigt. Men jag har inte bråttom, det får ta sin tid men är gärna nere på runt 68 kg till mars iallafall då jag ska på bedömning för bukplastik då.
En nackdel? med att gå ner är ju att man behöver nya kläder, ska rensa ur garderoben i dagarna då jag har en del kläder som inte sitter bra längre, speciellt byxor, har inga som sitter bra... Nåja, ska köpa nya så jag överlever nog, hehe!;) Kommer sälja av mina gamla kläder sen, genom Facebook tror jag, kanske någon av mina vänner vill ha nåt annars blir det Tradera sen.

Fick frågan av en mina vänner innan hur jag ska göra sen när jag nått min målvikt och ja, jag tänkte då börja fokusera mer på träningen än maten (men inte äta dåligt för det så klart), vill tona och forma kroppen så den blir snygg! Men först hoppas jag som sagt på att bli godkänd för bukplastiken genom landstinget, det är väl första steget och sen ska kroppen bli läcker!:)


Startvikt juni 2006: 145 kg
Startvikt 2013 (21/1): 78.7 kg
Nuvarande vikt (28/1): 73.1 (-5.6kg)
Viktminskning totalt: 71.9 kg (utan op)
Målvikt: 65 kg (+8.1 kg)
Start BMI (2006): 52
Nuvarande BMI: 26.2
BMI-enheter ner: -25.8
Midjemått start (2006): 140 cm
Nuvarande midjemått: 77 cm
Förändring midjemått: -63 cm

2012 - Summering av året

Ja då har ännu ett år snart tagit slut och mycket har hänt. Året började väl sådär, var väldigt deprimerad men skrev ändå in mig på arbetsförmedlingen och vågade mig på att skicka remiss ang bukplastik. Det visade ju sig vara ett bra beslut att skriva in sig då jag äntligen hamnade rätt och fick den hjälp jag behövde genom min kära arbetspsykolog. Hon hjälpte mig att komma vidare i livet.

Sen började jag även att springa igen och hann bli riktigt bra, sprang 3 km på drygt 18 min som bäst och orkade med 1 mil en gång (under 60 min dessutom!), stolt över det som tusan! Löpningen fick mig även att må sååå mycket bättre och jag längtar tills jag kan ta upp det igen.

Ang remissen så fick jag ju en tid för att få komma på bedömning men det blev ju aldrig av tyvärr eftersom jag ju blev gravid. Kommer dock skicka in en ny sen när jag nått min målvikt på drygt 65-70 kg.

Sen vart jag med i en artikel på Viktklubb.se då jag ville ge andra inspiration att klara av sina viktproblem precis som jag gjort, kändes väldigt konstigt att se sig själv så, haha!

Och den största nyheten 2012 var väl att jag fick reda på att jag var gravid. Var ju på vårdcentralen för kontroll av min medicin (antidepressiva) och tyckte jag hade väldigt många biverkningar vilket jag då tog upp. Läkaren sa att biverkningarna inte både vara kvar och undrade om jag var gravid, vilket jag skrattade bort. Men tog ett test där, fick sitta och vänta i evigheter och sen när jag väl kom in till läkaren igen så fick jag veta att det var positivt. En chock, då jag ju hade spiral och blev helt förtvivlad och ringde mamma. Vi pratade ju om abort då jag ju äntligen mådde bra och kände att livet gick åt rätt håll och även maken tyckte det var rätt alternativ men att det ju var upp till mig.
Efter några sömnlösa nätter bestämde jag mig för att behålla och meddelade även min arbetspsykolog att jag ville börja arbetsträna så fort som möjligt så jag fick någon slags "övning" innan bebis kom. Fick en plats snabbt där jag även får komma tillbaka sen när mammaledigheten är över.

I början pratade jag och maken inget om graviditeten eller bebisen eftersom han egentligen inte ville behålla men ni vart på ultraljuden och så, omkring veck 25 så släppte det lite för hans del och vi bestämde namn, började prata mer om det och ja, det kändes riktigt skönt!:)

Att jag började arbetsträna var också en stor grej och det har gett mig så mycket bättre självförtroende/självkänsla, trivdes verkligen där och ser framemot att få komma tillbaka sen, haha mer iform då än nu då sista månaden vart skitjobbig och jag knappt vart där (pga graviditeten alltså).

Och så fick jag ju efter ca 3 år äntligen träffa min syster igen då vi fick upp kontakten under början av vintern, verkligen underbart och det kändes som om vi aldrig vart ifrån varandra typ♥

Här kommer även lite bilder från året som gått:

Redo för löpning

En av mina löpnings förbättringar, bara en månad emellan!

Kläderna jag hade inför Viktklubb artikeln.

Vecka 12, inte mycket att komma med;)

Vår fine lille son i vecka 20♥

Vecka 36, magen har allt växt!:)

Mina fina barn med syrran och hennes make♥

1 månad kvar

Idag är det en månad kvar till den 3:e juli, dagen då jag ska på bedömning för min bukplastik... Lite smått nervös redan men det ska väl gå bra hoppas jag och det är ju ändå som sagt en hel månad kvar. Men jag är nojig och nervös av naturen så jag kan inte riktigt hjälpa att gå älta i det, helt i onödan, haha!;)

Magen nu... (Bild) Plus ny bild

Tänkte vara modig och visa hur min mage ser ut just nu, alltså häng och allt. Först så var tanken att jag skulle visa om jag väl får operation men varför inte nu. Det är ju ingen trevlig bild men nu ni kanske förstår varför jag mår dåligt över den. Hoppas ju som sagt att få bort den snart, är trött på all hängande hud och fett som inte drar ner mitt självförtroende varje dag...
Är ju inte riktigt en mage som man har om man väger runt 80 kg precis:/
(La in en bild framifrån också)

Och dagen fortsätter vara bra!

Fick den här kallelsen från Sahlgrenska idag, tid för bedömning ang bukplastik. Fick tid snabbare och tidigare än jag trodde. Nervöst men spännade så klart!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Motivationshöjare!

Måste ju säga att brevet från från Sahlgrenska blivit en riktig motivationshöjare, har sötsug men tänker på att om jag går upp massa tills jag ska på bedömningen förstör jag allt så jag håller mig. Så klart funkar det inte alla gånger och jag äter något men då blir det åtminstone bara ett par bitar. Och för att jag ska ha mer koll så har jag bestämt mig för att börja väga mig mer regelbundet igen, vägde mig igår och den sa väl inte riktigt vad jag ville (men jag kan skylla lite på mens och att jag åt dåligt förra veckan) men idag så sa den 1,3 kg mindre och om inte det peppar en att sköta sig så vet jag inte!☺

Så nu känner jag verkligen att jag är på G, både gällande mat och träning. Och när det gäller träning så är jag så jävla glad över att jag verkligen tränar regelbundet och hårt dessutom, har nog aldrig svettats så mycket efter träning förut som nu, haha om man nu verkligen kan tolka det som bra. Tränar ju ändå 4 dagar i veckan och springer omkring 1,5 mil sammanlagt, visst inte så mycket om man jämför men för en "nybörjare" som mig så är det iallafall det. Men mer kommer det ju bli då jag nästa söndag ska springa 6 km och sen ökas det vecka för vecka tills jag når 10 km, vi får se hur det kommer gå, haha!;)

Invänta tid för bedömning

Idag kom det ett brev från Sahlgrenska på posten, öppnade det och i brevet stod det att jag kommer få en tid för bedömning om ca 3 mån. Så nu är jag extra peppad att sköta mig och träna på, fick ju ett litet mål för jag vill ju inte gå upp i vikt då det ju kan förstöra mina chanser att få bukplastiken. Så det var trevliga besked, nu är det som sagt bara att vänta på att nästa brev dimper ner i brevlådan.

Ingen fara på taket

Pratade med sahlgrenska idag och tydligen så hade bilderna jag skickat med försvunnit men tog ju två kopior så jag skickar nya när jag kommer hem igen, hon sa även att hon såg allt annat i sin dator, bilagor och sånt jag skrivit så hon hade ingen aning om varför dom skickat igen. Så ingen fara på taket där, bara bilderna som fattas och dom har jag ju redan så det är ju lätt fixat.
Haha irriterad i onödan igår då!;)

Irriterad!

Maken ringde innan, hade fått brev från Sahlgrenska igen, ang bukplastiken. Trodde i min enfald att dom kommit fram till om jag skulle få komma in på bedömning eller inte men icke. Det var som om dom fått min remiss första gången så att säga för på pappret stod det att "Tack för att du skickat in din egenremiss bla bla... du måste komplettera genom att fylla i den här blanketten (lååångt namn på den;)). Kollade upp vilken blankett det var och det var den jag fyllde i för några veckor sedan. Dom ville även ha bilder, framifrån och från sidan och det har jag ju fan redan skickat in med remissen! Suckar djupt... Har dom tappat bort det andra jag skickat in eller? Fattar nada...
Men ska ringa imorgon och reda ut det, för jag har redan skickat in den blanketten, fick ju t.o,m brev från en överläkare som och adress till henne som jag skulle skicka till, minns dock inte hennes namn och bilder finns ju också som sagt.

Nåja, hoppas att dom typ missat att någon redan "har hand" om mig eller vad man ska säga men blir ändå lite irriterad.

Fått tid hos arbetspsykologen på AF förresten nu när vi pratar om vård, känns skönt iallafall!☺

Papper till kirurgen

Fick ett brev från kirurgienheten idag, innehöll ett papper jag skulle fylla i med så att kirurgen skulle kunna göra en riktig bedömning om jag ska få komma på, ja, bedömning för bukplastik.
Hade lite svårt att fylla i först då jag inte fattade dom fackliga rubrikerna, brukar ju vanligtvis vara läkare som fyller i det men eftersom jag kör egenremiss så är det som det är. Men efter lite hjälp av vänner och make så lyckades jag nog få till det, hoppas det iallafall.
Så nu är det bara att skicka iväg brevet, vänta och se vad som händer.