... eller inte då! Nu för tiden tänjer båda barnen verkligen på gränserna, konstant! Dom bråkar, skriker, ignorerar när man säger åt dom (eller skrattar åt en) och som gravid med kort stubin så driver dom mig verkligen till bristningsgränsen mååånga gånger... Ena stunden är dom helt underbara och snälla och sen slår det över totalt och dom blir till små små monster. Det är vid såna tillfällen man undrar varför man skaffade barn från början men så vänder det igen och dom är sina vanliga söta jag vilket får en att ångra att man ens tänkte såna hemska tankar...
Dom är ju egentligen snälla största delen av tiden är bara att bråken känns som evigheter och just idag har dom var jävliga men snart är det läggdags för L iallafall så då blir det liiite lugnare om man har tur.
Haha, barn är ju alltid söta och snälla när dom sover iallafall!;)
En SNÄLL;) L som lånar mammas mössa och vante♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar