Den som ändå var morgonpigg...

Av alla i familjen så är L den enda som är morgonpigg och är han morgonpigg så är vi andra det också, tycker han då. Idag vaknade han vid 5, pigg och glad och ville verkligen inte somna om. Maken, som går till jobbet mellan 4.30-5.15 (beroende på om han för skjutts eller inte) fick t.o.m bära in honom till min säng då han tydligen hade planer på att se på tv. Nä, den som ändå var morgonpigg... Känner mig som en zombie. Aja, har börjat vänja mig och man hinner ju fixa massa när man går upp tidigt så man slipper det sen, det är ju ett plus!:)

L vill verkligen gå till dagis idag också, har redan tagit på sig skor och ville gå men det är ju för hans del tyvärr drygt 1,5 timme kvar tills dess;) Har ju inte ens ätit frukost än! Hehe, ja se ungar♥