Förlossningsberättelse

Ja nu sitter jag här, trebarnsmamma och lite trött. Kan ju börja med en liten förlossningsberättelse.

Vaknade den 20/1, kring kl 6 och hade lite molvärk, tänkte att det säkerligen var falskt alarm ännu en gång men kring 7 började jag få mer riktiga värkar. Bestämde mig för att gå omkring lite och se om det blev bättre  men det fortsatte och jag varnade min mamma och maken att det nog var på G även om det kanske var en stund kvar.
Sen gick det en stund och värkarna blev intensivare så jag bad maken ringa taxi och medans vi stod där och klädde på oss ytterkläder så gick helt plötsligt vattnet, ja, då visste man ju att det verkligen var på riktigt iallafall;)
Mamma och jag tog taxi in och hade en väldigt trevlig chaufför, jag tog även värkarna väldigt bra så jag var glad och uppåt hela resan. Väl framme så fick jag ju skriva in mig och komma till ett förlossningsrum (fick en underbart trevlig och snäll undersköterska och barnmorska som tog hand om mig), man mätte CTG en stund och det kändes konstigt nog riktigt bra, värkarna gjorde ju så klart ont men jag andades mig igenom dom utan större problem, gick till och med omkring, skrattade och pratade med mamma. Haha barnmorskan var till och med imponerad av mig.
Vid 11 så började värkarna dock bli värre så jag bad om den gamla hederliga lustgasen (fick regelbundna värkar vid 9.30 för övrigt) och det hjälpte en hel del.

Värkarna blev jobbigare och jobbigare för varje sekund kändes det som och efter 40 min började jag även få krystkänsla, var dock bara öppen ca 4 cm så det kändes ju lite nedslaget så att säga... Bebisens hjärtljud blev sämre så vid 12 så tillkallades en läkare som kom 12.05, han konstaterade att jag fortfarande bara var öppen 4-5 cm och ett test skulle tas för att se hur bebis i magen mådde men han hann aldrig så långt då jag nämligen vart tvungen att börja krysta trots att jag inte borde men... Ja, jag gick från 4-5 cm till fullt öppen på under 5 min och kl 12.10 var lille Ymer född. Han hade bajsat mycket i vattnet och var lite livlös så dom sprang iväg med honom innan jag ens hann se honom. Men jag var lite borta av all lustgas som jag tog i slutet (själva krystningarna och det kändes som en dröm eller nåt, hörde hur folk pratade med mig men på distans eller hur man ska säga) så jag reagerade inte förens efter en stund när jag ju kom på att jag faktiskt fött barn precis men inte har det hos mig. Min mamma följde dock med dom och kom tillbaka efter en stund men tårar i ögonen och sa att allt var bra och att han var så fin♥

Han låg dessutom konstigt i magen och hade liksom fastnat på sidan så han föddes med pannan först eller nåt sånt där skumt, näsan blev lite tillplattad och huvudet hade lite skum form ett tag där bak, typ tillknycklat. Men det blev ju bättre efter bara en stund så ingen fara så, nu ser han alldeles normal ut:)

Så ingen som förlöste mig hade någonsin varit med om att någon öppnade sig och födde så snabbt, haha talk of the day sen typ!;) Alltså fick han en lite jobbig start med tanke på att han låg konstigt, hade bajsat i vattnet och kom ut så helt plötsligt men allt gick ju bra och det känns så skönt att veta då man hann tänka ett par jobbiga tankar...

Han föddes som sagt 12.10, var 48 cm och vägde 2930 g, världens finaste lille Ymer♥

Skriver mer hur det gått hemma och så senare, ev nu ikväll men annars imorgon. En kort sammanfattning är att det går bra, han äter bra, sover bra och hans syskon älskar honom!:)

♥2 dagar gammal♥