Alltså nu börjar jag tycka det tar lite väl lång tid, har inte känt Ärtan på evigheter (kaaanske nån diffus spark men det kan ju lika gärna vart tarmarna)... Och mina nojar-mer-än-någon-annan gener sätter in, funderar till och med på att höra av mig till barnmorskan och fråga om jag kan få komma in och lyssna på hjärtat, för att lugna nerverna lite.
Är ju bara två veckor till ultraljudet men när man nojar så känns det ju som en evighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar