Sen på vägen hem från dagis stannade jag och pratade med en tant som vi träffat på några gånger som var ute och gick med sin hund. Vi pratade en stund sen sa hon att hon alltid blir så glad när hon ser mig och barnen, att jag har så fina barn och det syns på dom att jag är en bra mamma. Skrattade lite och tackade, kul att det syns om det nu kan det, vad vet jag. Men det gjorde mig också glad, alltid kul att få höra att man har fina barn.
Här är för övrigt mina fina barn♥
Vet att man inte ska äta sina känslor, men det är lätt hänt när man är så där ledsen eller upprörd. Jag jobbar på det och i vanliga fall så klarar jag mig undan det, men nu när mormor är på väg att förloras så är det svårt att hålla alla känslor och impulser i styr. Men jag försöker hålla fingrarna i styr så gott jag kan.
SvaraRaderaTack för stödet iallafall!