Tänk, år 2006 vägde jag 145 jävla kg, brydde mig egentligen inte om någonting när det gäller mig själv. Sminkade mig typ aldrig, kläder var ju inget att tänka på då kläder i strl 56/58 i byxor och 54/56 i tröjor osv är typ tält. Hade alltid något som täckte armarna och benen, dom ville man ju liksom inte visa. Håret klippte jag själv för jag vågade inte gå till frisören då jag inte ville bli utstirrad. Undvek alltså allt jag kunde för att inte behöva synas. Brydde mig som sagt nada om mig, både när det gäller psykiskt och fysiskt.
Men se nu år 2010, väger kring 80 kg, älskar att köpa kläder. Så mycket roligare när man har mycket mindre strl. Försöker att se fräsch ut när det gäller hår och så, sminkar mig när jag vill vara fin. Går i linnen, shorts, kjol, klänning då jag inte behöver dölja mig lika mycket längre. Visst kan erkänna att jag tycker det är lite jobbigt just med armarna, har väldiga komplex för dom men det börjar bli bättre.
Mår otroligt mycket bättre psykiskt och kroppen minskar för varje månad som går.
Trodde verkligen aldrig jag skulle klara att gå ner allt det jag gjort utan någon slags hjälp men nej, jag klarade på egen hand, det går, om man vill!
Så härligt lycklig när jag tänker på det jag presterat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar