Eftersom jag inte bloggade igår kör jag gårdagens idag också, var nämligen deppig efter fall för choklad igår, ja så det blev aldrig att jag hade lust att blogga... Men men bättre idag!
Hade gått 9 dagar över tiden, dagarna kändes som smör och jag trodde verkligen jag skulle vara gravid för evigt. Vid ett besök hos barnmorskan fick jag en hinnsvepning som vi hoppades skulle hjälpa, detta var kring kl 13 den 20/11 2008.
Väl hemma gick timmarna, kände inget förutom ett molande i magen efter kanske 5-6 tim kanske men antog att det inte var något men ju längre tiden gick dessto mer kände jag. Nästan prick kl 00 gick slemproppen, hade hört om den och blev sååå glad, äntligen verkade det som om jag skulle få bebis. Efter det ökade molandet och jag började under natten få oregelbundna värkar, kunde inte sova en blund den natten och kring kl 5 ringde jag in till förlossningen som sa åt mig att jag fick komma in om jag ville så maken ringde taxi och iväg vi åkte.
Väl på förlossningen fick jag ta ctg och blev undersökt, inga regelbundna värkar och var bara öppen 1,5 cm så dom trodde inte det skulle ske något än på länge men jag fick vara kvar om jag ville och det ville jag eftersom jag hade så jävla ont.
Kring 8 tiden fick jag lägga mig inne på ett rum och vila, fick även en tablett mot smärtan. Låg inte där inne en lång stund utan smärtan eller om det var tabletten fick mig att kräkas och vi ringde in en personal som undersökte mig igen, helt plötsligt vara jag öppen 4 cm och förlossningen var igång.
Förlossningen började 8.25 med regelbundna värkar (äntligen) innan dess var de oregelbundna, Hade bara lustgas från början, min räddare i nöden även om det gjorde så mycket ondare än jag förberett mig på, shit alltså. Nåja, sög i mig min lustgas konstant och blev därför ganska borta, minns inte så mycket förutom småsaker. Som tillexempel så satt maken på en stol bredvid mig och titt som tätt vaknade jag upp ur min lustgas koma och sa hej, haha säkert 10-15 gånger dessutom, sa inte mycket annat. Sen var det en läkare inne och satte en sån där sak på dotterns huvud då hjärtljuden var svåra att höra (minns inte namnet på det), minns dock bara fragment av det och även samma sak när dom skulle sätta en nål i handen på mig och jag fick panik och sa att jag var livrädd för nålar, minns inte mer än det men hade en nål i handen minsann när jag väl fött;)
Efter 4,5 timmars värkar var jag nu fullt öppen och skulle börja krysta, skrek då efter bedövning (Eda) men fick höra att det ju var försent nu och då kände jag att jag ville döööö! Krystandet i sig gick bra förutom i början då jag hade svårt att inte krysta när man inte skulle men fick kläm på det tillslut. Sa saker som att jag ångrade mig och ville hem, haha, inte ovanligt kan jag tro.
Sen, efter 55 min krystande så kom hon ut, lille F. 50 cm och 3745 g och världens sötaste tjej som nu är hela 3 år, ett underbart om ändock smärtsamt ögonblick.
(Är ju hos mina föräldrar så har inte min förlossningsjournal här annars hade jag kunnat tiderna och förlopp jag inte minns riktigt bättre plus inga bilder tyvärr men men det mesta kom med:))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar