Min första kärlek, det beror la lite på hur man definierar ordet kärlek, när jag var liten var man ju kär i var och varannan kille typ (hehe slampa på hög nivå eller;)) men jag måste nog säga att jag aldrig varit riktigt kär förens jag träffade maken.
Vi träffades första gången genom min syster, då dom var kompisar. Jag var 17 år och syrran och jag var på krogen och hon undrade om vi inte skulle ta dit lite sällskap, varför inte tänkte jag och sa ja. Min blivande make kom då efter en stund och jag tyckte mest det var pinsamt då han och min syster drog massa skumma skämt hela tiden men han vart trevlig. Sågs ett par gånger till efter det hos min syster/på krogen och på fyllan och vyllan så... ja, ledde det ena till det andra.. hrm. Nåja, jag åkte hem igen (bodde då i Småland fortfarande) och vi hördes inte av förens till våren men jag hade tänkt på honom ganska mycket. Sa då till min syster en dag när vi pratade på telefonen att jag nog var lite kär i honom men bad henne att absolut inte säga något till honom, vilket hon lovade.
Men som den skvallerbyttan hon var (hehe) så sa hon det ju så klart till honom och det visade sig att han tydligen var lite kär i mig också. Så vi började sms:a och i juni 2004 (9:e för att vara exakt) så bestämde vi att jag skulle åka ner till Göteborg för att vi skulle kunna träffas själva och se vart det skulle leda typ. Ja... nu sitter man här 7,5 år senare, gift med karlen och har två underbara små barn♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar