Kom dit och vi pratade mest lite, kollade hur F låg i magen, äntligen fixerad. Frågade henne om jag skulle kunna få hinnsvepning då jag hade läst att det kunde påskynda så förlossningen satte igång. Jodå, det skulle gå bra enligt henne, testa kan man ju alltid. Så jag fick hinnsvepning kring kl 13 och sedan vandrade jag hemåt i kylan.
Kring kl 16 på eftermiddagen började det värka lite i magen, tänkte dock inte å mycket på det. Men timme efter timme blev det mer och mer. Hoppades så att det bar på G men värkarna ville ju aldrig bli regelbundna men efter midnatt den 21 november gick slemmproppen. Efter det blev värkarna mer och mer intensiva och tillslut kl 5 på morgonen bestämde vi oss för att åka in trots att jag fortfarande hade oregelbundna värkar med 3-7 min emellan.
Väl på förlossningen fick jag ligga i ett rum och vila en stund då jag inte öppnat mig mer än 1,5 cm. Det kunde ta tid sa dom men jag fick vara kvar då jag hade så ont, fick en värktablett som jag spydde upp. Värkarna blev värre och efter bara kanske 30 min "vila" så bad jag att få bli kollad igen. Var nu öppen kring 4 cm så det gick fort.
Kring kl 7 hade jag äntligen regelbundna värkar och jag låg då på förlossningen med lustgasen i högsta hugg. Dock blev det lite väl mycket lustgas då jag inte riktigt minns allt som hände, sa konstiga saker osv. Men kommer ihåg att det gjorde ont, jävligt ont! Jag ropade tillslut efter bedövning(EDA) men fick då höra att det var försent, var öppen 10 cm och skulle nu börja krysta. Shit tänkte jag, inte alls vad jag var beredd på, smärtan alltså. Hade förberett mig för otrolig smärta men det gjorde så jävla mycket ondare!
Krystandet var jag bra på förutom att jag krystade när man inte skulle, kunde inte riktigt kontrollera mig och efter 55 min krystande(kändes dock som evigheter) så tog jag i en sista gång och ut kom lilla F♥
Fick upp en, som jag tyckte var stor, bebis. Rödrosig och skrikande, söt som få och alldeles underbar. Kunde inte gråta tårar av all lustgas, var helt uttorkad men "grät" ändå så att säga. Var så jävla lycklig och glad när jag låg där med min älskade lilla flicka på magen. Hon var vår, vår alldeles egna lilla bebis.
3745 g och 50 cm gullunge♥
Ett ögonblick som jag aldrig någonsin kommer glömma, födslen av vår dotter(och sen av vår son också), ett minne för livet och det bästa jag någonsin gjort♥
Nyfödd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar