Äntligen efter många herrans år så har jag en hel massa känslor jag aldrig trodde jag skulle få uppleva igen, känslan av att må bra, att vara lycklig, känna mig snygg, känna mig som en person som duger, att vara genuint glad och att ha ork igen psykiskt att göra massa saker. Ja fan, trodde aldrig jag skulle må såhär för det är trots allt lite över 10 år sedan (när jag var 14 gled jag ner i depressionen) jag minns en liten glims av alla dessa känslor. Den bästa känslan jag har är nog att känna att man duger, kan inte minnas att jag någonsin känt så, har alltid känt mig tjockare, sämre, fegare, fulare och ja gu vet allt än alla andra... Men nu då, efter många år med dålig självkänsla och uruselt självförtroende så ser jag äntligen ljuset, jag duger, jag ser bra ut och visst, jag är inte som alla andra alla gånger men vem fan vill vara det?!;)
Vad är det som hänt då som ändrat på allt då? Rätt antidepressiv medicin och rätt dos (äntligen), mina härliga barn, min älskade man, mina underbara vänner och min kära familj (mamma, pappa och syskon). Att jag gått ner så mycket i vikt har ju givetvis gjort en stor inverkan det också, det är inte lätt att känna att man duger/ser bra ut eller för den förtjänar att må bra när man i samband med en depression lyckats tröstäta sig till gigantiska proportioner... Jag tog visserligen tag i vikten trots att jag mådde dåligt vilket har gjort det hela svårare då jag lättare hamnat i svackor men ja, jag är glad att jag tog tag i det innan det blev ännu värre för annars hade jag inte vart den människan jag är idag.
Tror dessutom att jag inte riktigt jag tillåtit mig själv att må bra och känna att jag faktiskt duger förens nu senaste året. Svårt att förklara men jag är jävligt glad att jag mår så bra som jag gör nu då en ljusare framtid gällande utbildning och jobb då uppenbarar sig!:)
Lycka är att må bra!♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar