Seg dag igår också, mest för otrolig trötthet dock men hockeysäsongen är även över, känns ja, tomt.
Men det är inte det inlägget handlar om, nej utan Y.
Y var väldigt svårmatad igår och åt egentligen typ inget under hela dagen, han var ändock glad och relativt pigg. Kvällen kom och jag började verkligen oroa mig då han knappt åt men vi bestämde oss för tidigt sänggående och antog att han ju snart vaknar för mat.
Somnade på stört med lilleman bredvid mig men vaknade nån timme senare av en konstig dröm. Kollade på Y och jag kunde varken höra eller se att han andades, svårt att avgöra i mörkret dock men stelnade till och la min hand på hans rygg. Han var kall och jag tyckte det kändes som om han inte rörde sig... Paniken började infinna sig men tog ett djupt andetag och knuffade lite lätt på honom, då, till min lättnad, rörde han lite på sig och gnydde irriterat. Tog en djup suck av lättnad, han andades ju fint men antagligen väldigt lugnt och kall var han eftersom han bara hade en filt på sig.
Han sov några timmar till, jag vaknade och kände på honom flera gånger... Men tillslut vaknade han och ville ha mat så nu ligger Y i mitt knä och kikar efter en stor måltid.
Oroade ju mig redan från början när han inte åt och fick såklart katastroftankar utan dess like men hursom så mår han bra, hade väl bara en sån dag då mat inte var lika intressant som vanligt.
Jag var dock jävligt rädd och kan inte släppa det än ens... Bara tanken av att han inte skulle leva gör mig gråtfärdig just nu:( Men har lugnat mig lite nu efter att han ätit bra och dessutom får jag massa söta leenden, vilket hjärta värmer inte det liksom?:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar