Så, sagt och gjort, jag och lillen drog till BVC. Fick komma in och hon frågade hur han mådde varav jag då förklarade hur senaste 12 timmarna ungefär vart. Hon sa att ja, det lät ju lite konstigt så vi kollar upp det och jag la upp honom på skötbordet. Det första hon frågar är om han brukar vara så blek, vilket maken också påpekade att han blivit precis när vi skulle åka. Det brukar han ju verkligen inte utan har vart rosig och fin sen han föddes. Sen kollade hon på han bröstkorg då hon höll med om att han andades ansträngt och såg på den att det ju inte var normal andning och sa att hon bara skulle kalla på en doktor så denne också fick kika. Doktorn kom, kollade på bröstkorgen, lyssnade och sa att det inte såg bra ut och att det ju fanns risk för RS-viruset, så hon sa åt vår bvc-sköterska att ringa ambulans och så skulle vi gå till ett akutrum på vc (vårdcentralen ligger i samma hus) för han behövde syrgas. Jag blev ju helt chockad och började storgråta... Så det bar iväg till ett akutrum då, massa andra doktorer och sköterskor kom in, dom satte igång syrgas och en sköterska försökte lugna mig.
Efter en stund kom ambulansen, två jättetrevliga killar kom in och kollade till lillen, pratade med mig och sedan bar det av till barnakuten. Jag fick hålla Y och syrgasmasken mot hans mun/näsa hela vägen, vilket kändes bra på något vis. Väl där fick vi komma in till akutrum där det togs massa prover, ringdes läkare, narkosläkare och allt var det var... Skumt nog var ambulanskillarna kvar jättelänge och hjälpte till, trodde dom typ lämna och sen åkte men det var och kändes tryggt att dom var kvar faktiskt. Alla var supersnälla och höll mig uppdaterad hela tiden även om jag hade svårt att ta in allt då jag var chockad. Sedan fick vi komma in på ett annat rum som vi skulle vara i tills dom hittat ett rum på barnavdelningen, vilket var svårt då det var mycket sjuka barn där. Medans vi väntade så fick lillen även röntga lungorna, det var verkligen inte poppis då vi fick hålla fast honom. Tillslut, efter nån timme fick vi plats på avdelningen men när vi vart där en kort stund så skulle en narkosläkare bedöma om han skulle ligga där eller på IVA då han kanske behövde mer hjälp. Läkaren kollade och ja, sen bar det upp till IVA där han fick massa sladdar och nålar i/på sig, min lille stackare:( Han behövde alltså mer hjälp då han hade svårt med utandningen och dessutom andades väldigt häftigt. Med syrgas och grejer gick det dock bättre och han syresatte sig bra, utan går det inte lika bra... Ja, lite förkortat om vad som skedde igår.
Han hade alltså RS.
Än är han kvar på IVA, jag fick dock åka hem idag då jag inte får sova där på nätterna, sköterskan var shysst igår och fixade ett tillfälligt rum. Känns jävligt surt och jag saknar honom oerhört, gör ont i hjärtat att sitta här hemma när han ligger där själv...;( Försöker vara positiv då jag vet att han börjar bli bättre och dom är superbra där men det är svårt, vill helst vara där inne hela tiden och dom har i princip fått tvinga iväg mig (på ett snällt sätt) för att jag skulle få mat/vätska i mig. Gråtit lite här hemma då jag har så dåligt samvete över att inte vara där och av saknad så klart. Ska dock åka dit imorgon tidigt och vara där till kvällen, så han inte känner sig bortglömd♥ Får ju hålla honom en del då dom vill att han ska känna min närhet, vilket är toppen♥ Så, chocken har väl lagt sig och han mår bättre men han behöver fortfarande hjälp med andningen och sondmatas då han inte orkar äta själv, hoppas han blir frisk snart då jag aldrig vart så rädd i hela mitt liv. Men som sagt, det går åt rätt håll, sakta men säkert och han får bra vård.
'
Bild från när vi var på akuten, nu har han mer sladdar och nålar i sig....:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar