Första tiden hemma

Har ju bara hunnit gå fem dagar men det känns redan som om man alltid vart trebarnsmamma, allt flyter på bra och Y är hyfsat lätt att ha och göra med. Han gör som dom flesta bebisar, äter och sover men är även vaken ibland och stirrar sig omkring med sina stora Bambiögon. Y är väldigt lik sin storebror, dom ser nästan precis likadana ut, alltså när L var bebis. Ska försöka slänga fram ett par bilder sen när jag sitter vid datorn så man kan jämföra:)
Hans syskon är fortfarande lite ovana vid att ha en liten bebis som snor massa uppmärksamhet här hemma men det blir bättre och bättre för varje dag som går och dom får hjälpa till en hel del så dom känner sig delaktiga.
Själv mår jag bra, fasansfullt trött bara men min kropp är sig själv igen så att säga, inge smärta eller nåt sånt. Trots att Y fick en jobbig start och det var en snabb förlossning så kände jag mig bra i kroppen redan nån timme efter vilket kändes skönt och förvånande. Haha däremot kan jag inte ta några långpromenader än, lyckades ju riva av hela nageln på min ena lilltå så nu haltar jag runt här hemma;) Nåja, det var ju självförvållat så jag kan inte klaga precis. Så fort den är bra ska jag börja promenera iallafall, ser verkligen framemot det nu när jag inte är konstant yr och svag längre!:)

Published with Blogger-droid v2.0.10